Jag hämtade Dante i Ensamheten igår. Heidi spelar in barnprogram i Umeå i veckan. Lite nervigt för mig. En månad sen jag såg honom senast. Första gången som bara jag och Dante ska leva ihop. Vet inte om han kände igen mig, men vi fann varandra fort, och han tyckte att det var kul att få ha ytterkläderna på hela kvällen, smaka köttsoppa, spela piano och hänga upp och ner.

Trodde att han skulle vilja äta varannan timme hela natten. Fick fel. Efter fem timmar blandade jag varmvatten ur termos, kallvatten ur flaska och mjölkpulver, väckte Dante och hällde i honom drycken. Och sen sov han vidare. Det har börjat bra!

Väskan är packad. Klockan 05.00 börjar resan hem till Storuman. De senaste två tävlingarna var ett stort fall framåt för mig skidåkningsmässigt. Känns skönt att veta att jag kan åka som de bästa i år också. Nu ska jag hem, landa, lära känna Dante igen, och sen börja förberedelserna för VM i Ruhpolding i mars.

Stadsvandring i Bruneck på förmiddan. Carl Johan köpte en mössa. Grön. Och Fredrik klämde på några olika varianter av pjäxor, utan att köpa. Jag och Ted gled med, sneglade på arkitekturen och kontemplerade.

Antholz välkomnade oss med sol och minusgrader, och alla blev trevliga och glada och maten, ja maten!, den är nåt alldeles extra!

Jag är glad över upphämtningen i söndags, och att bli sämste svensk med en 17:e plats visar, tycker jag, att vi gör många saker rätt. Nästa tävling på fredag. Det finns gott om tid att testa material och vila upp benen.

Foto: Fredrik Rensbo

Och upp på pallen! Första gången i år, femtonde totalt. Alltid lika härligt! Jag blir speedad och lycklig, det är en stor kick att få lyckas. Så är det.

Sömnen infann sig till slut, och idag är det återhämtning som gäller. Grabbfika på stan. Tio spänn, hur nu det är möjligt.

Från ett grått ställe till ett annat. Solen har jag inte sett på det nya året. Än.

Nové Mesto. VM går här 2013. Bilden är tagen från hotellet och visar delar av en liten stad som ligger tjugo minuter från Nové Mesto och tävlingsplatsen. Kan varken stava eller uttala ortsnamnet. Men det börjar med Z.

Arenan ser okej ut. Rejäl stadion. Ståtlig skog. Men grått, blött, löst. Kanske saltar de spåren till imorgon. Distans för oss killar. Damerna redan idag.

 

Och upp på pallen! Skönt!

Trodde att jag skulle tappa mössan i liggserien, skotten gled dock in ändå. Stå lugnare, och åkningen stabil. Bra start på det nya året!

 

 

Vädret som en film av Roy Andersson.

Hänger med brudarna upp på träningen om en stund. Jag ska in i tunneln och testa kallföresskidor. Sen blir det lite hårdkörning på tävlingsbanan för att kroppen ska förstå varför den är här. Övriga grabbgänget kommer senare ikväll. De är efterlängtade.

Jag, Helena och David blev indragna i en serikrock på autobahn på väg till Oberhof. Allt gick som tur var bra för alla inblandade.

Trots det ofrivilliga stoppet hann vi med att åka upp till stadion och kolla in grabbarna på Tour de Ski. Ni ser Hellner väldigt långt til höger på bilden.

Gårdagen var en härlig upplevelse, bra tryck med drygt 40 000 pers inne i arenan, och tävlingen i sig gick också fint.

Jag blir kvar här i Oberhof ända tills tävlingarna drar igång, torsdag nästa vecka.

Skönt väder, fina spår och god mat. Julen har varit bra, men nu är den slut för min del. Åker iväg till Tyskland imorgon. Ska tävla tillsammans med Helena på torsdag och sen drar vi vidare direkt till Oberhof och laddar för världscupen som börjar om igen nästa vecka. David Ekholm är med som reseledare, tryggt. Tycker jag.

Och bilden föreställer pappsen vid ett bordshockeyspel.